Vad är det för fel på Slottsskogens djurpark?

Slottsskogens djurpark och lagen

Anmärkningar från djurskyddsinspektioner

Värre än andra djurparker

Men de dödar ju djuren!

Vad får barn för djursyn genom parken?

Vill göteborgarna betala för djurplågeri?

Hur har djuren det i Slottsskogen?

Humboldtpingvinerna	Det finns all anledning att ifrågasätta varför det ska bo sydamerikanska pingviner mitt i Göteborg. Det finns egentligen två skäl för parken att forsätta med den kritiserade pingvinhållningen: de är utrotningshotade, och varje respektabel djurpark måste ha åtminstone en utrotningshotad art i sitt bestånd (som en slags ursäkt för hela verksamheten). Det andra skälet som framhålls är att det är en tradition. Pingvinerna kom till Slottsskogen på 60-talet och somliga tycker att de "alltid har varit där" och att de därför "hör till". Pingvinerna i Slottsskogen har precis fått en ny damm. Dammen är ett miljonbygge (närmare bestämt drygt 8 000 000) som kommunens invånare fick bekosta. Dammen byggdes av nödtvång, eftersom den gamla dammen var olaglig att använda till pingviner (med ett vattendjup på endast 60 cm, mot minimimåttet 2 meter).
Och som alla kan se är det fortfarande minimalt med utrymme, och dammen där djuren plaskar runt, runt i brist på annan sysselsättning är en löjlig liten ersättare för världshaven. Och så ska man inte glömma att halva året tillbringar djuren all sin tid i den minimala inomhusdelen, där vattnet fortfarande är olagligt grunt. Istället för att omplacera pingvinerna, vilket var beslutat från början, beslöt man alltså att investera alla de här miljonerna i en ny damm som är knappt bättre än den gamla. För att det är tradition med pingviner i Göteborg. Somliga traditioner, vissa till och med äldre än femtio år, kan faktiskt förtjäna att omprövas. Exempel på ett utlåtande som Miljönämndens djurskyddsinspektörer haft om pingvinsdammen på senare år: "Sju pingviner fanns i fågelhuset. Något eftersatt renhållning. Orent vatten, gammal fisk i vattnet. Torftig miljö, för grunt vatten. Vi rekommenderar att man ser över djurhållningen och funderar på om man överhuvudtaget ska ha pingviner"	"De lustiga humboldtpingvinerna" - med djurparkens egna ord Vinterförvaringen
Humboldtpingvinen kommer ursprungligen från haven runt Peru. De lever hela sina liv ute till havs, och går bara i land en gång om året för att häcka. Detta står i stark kontrast till förhållandena i parken, där vattnet knappt duger till mer än att doppa sig i. Vetenskapliga studier visar att Humboldt är den pingvinart som är mest känslig för besökare, och blir mest stressad av mänsklig närvaro. Läs hela studien här I en annan artikel kan man läsa om hur man ska göra det så bra som möjligt för humboldtpingviner i fångenskap. Konstigt nog verkar inte de som planerade den nya dammen tagit del av tillgänglig fakta innan bygget. I denna studie kan man bland annat läsa att pingvinerna ska ha grus och sand, en stor pool och de inte mår bra av klor i vattnet - det var nämligen den vanligaste dödsorsaken. Läs hela studien här

Knubbsälarna	I 2002 års utvärdering av djurparken gör Miljönämnden bland annat följande uttalanden: "Miljöförvaltningen har sedan många år anmärkt på algtillväxten och föroreningsgraden i säldammen." "Sälarnas säkerhet i dammen är bristfällig. Det är angeläget att säkerhetsanordningar (t ex nät) sätts upp för att förhindra besökare från att t ex kasta föremål i dammen."
Detta till trots beslutar man att behålla sälarna i parken. Fortfarande saknas nät.
Varenda besökare kan se hur sälarnas vatten är grönt av alg- och bakterietillväxt, och att djuren inte har ett enda ställe att gömma sig för besökarnas blickar. Djuren simmar runt, runt, och är ständigt omringade av skrikande pekande barn. På vattenytan flyter skräp som besökare kastat i. Det sägs att djurparken är viktig för att lära stadsbarn respekt för djur och natur. Dammen är ett bevis på hur detta misslyckats.
Men sälarna får ju barn - betyder inte det att de mår bra? Det här är en vanlig missuppfattning. Så behöver det inte alls vara. De flesta djur kan inte påverka att de blir dräktiga, och vissa arter får till och med fler ungar i kristider. Däremot kan det vara ett tecken på att djur mår riktigt, riktigt dåligt om de till och med upphör att fortplanta sig, men inte ens det gäller för alla arter. En mer befogad fråga skulle kunna vara: Hur är det att födas, leva och dö, spendera hela sitt liv, i en sådan här miljö? Hur mår en säl som aldrig jagat en fisk eller utforskat djup på mer än tre meter? En säl som inte kan välja att lämna sin familj eller stanna?

Älgarna	Så här skrev Miljöförvaltningen om älghägnen i Slottsskogen 2002: "Miljöförvaltningen anser att älghägnen är godtagbara under en avvecklingsperiod. Kommer älgarna att finnas kvar under en längre tid i djurparken måste dock deras naturliga levnadsmiljö efterliknas mera, t ex mjukare underlag och stora öppna ytor såväl som skogsområden och sumpmarker." Som alla vet så har inte älghållningen avvecklats, och djuren har inte heller fått det bättre. Vad som har hänt mellan 2002 och 2007
är att miljönämnden har hävt beslutet att avveckla älgarna från parken. Något som däremot inte har förändrats de senaste fem åren är älgars naturliga behov av skogs- och sumpmarker att ströva vida omkring i.

Pelikanerna

Den ena pelikanen i Slottsskogen är stäckad, dvs en bit av benet i vingen har opererats bort för permanent ta bort flygförmågan. Denna procedur är förbjuden på tamfåglar, tex papegojor, av etiska skäl. På vissa djurparker praktiseras det dock fortfarande. Den andra pelikanen fångas istället in två gånger om året för att få vingpennorna klippta. För hur skulle det se ut om pelikaner kunde flyga? Det kanske skulle visa sig att de inte trivdes i Göteborg om de hade något val?

Flamingoerna

Flamingoer är flygande fåglar. Dock inte i Slottsskogen, där de yttersta benen i vingarna har opererats bort på fåglarna vilket gör att de aldrig kommer flyga igen. De har därför inget som helst hopp om att någonsin kunna återplanteras i det vilda. Flamingoer lever i kolonier på hundratals individer, och känner en stor trygghet i att vara många. Det är de inte här. De är också anpassade för att leva i vatten med hög salthalt i tropiskt klimat. Allt detta talar emot att hålla dem i Göteborg.

Klappdjuren	Det är svårt att tänka sig en mer stressig miljö än den som "klappdjuren", getter, får, grisar och kaniner, i Slottsskogen lever i. Där är fullt med folk, mestadels barn, hela tiden. Mödrar med små ungar får helt enkelt acceptera att vara omringade av främlingar som tar på dem, dag ut och dag in. För det är ute bland folk som deras mat finns, och de här djuren är byggda för att äta största delen av dygnet, speciellt medan de ger di. Det går alltså inte att stanna i bakhägnet och hålla sig undan från besökarna några längre stunder. Lamm och killingar drar besökare under sommaren, men när de inte är lika gulliga längre slaktas de. Det finns inte plats för hur
många djur som helst, och getter lever många år. Men besökarna förväntar sig gulliga ungar varje år. Så det slutar med en tripp till slakteriet för årsungarna. Några av kaninerna i "Barnens Lantgård" hålls dessutom ensamma, trots att det strider mot djurskyddslagen; sociala djur ska hållas i grupp. Anledningen är förmodligen att det handlar om okastrerade hanar som inte socialiserats med andra kaniner och inte har tillräckliga ytor att röra sig på. Sådana djur blir lätt aggressiva mot främlingar - undra på det! - och då har man en ursäkt för att fortsätta hålla dem ensamma.

Vad är det vi vill?

Kampanjen "Ge djuren i Slottsskogen ett bättre liv!" vill helt enkelt att djuren i Slottsskogen ska få ett bättre liv, på det sätt som är bäst för dem. Vi ser inte att det målet är förenligt med att ha dem i centrala Göteborg. Vi vill därför att all djurhållning i Slottsskogen avvecklas, i ett första steg genom att man slutar avla på djuren och slutar ta in fler djur.

Vi vill med den här kampanjen väcka debatt, och visa att det finns en opinion bland Göteborgs skattebetalare emot djurhållningen i Slottsskogen.

Vi vill poängtera att vi inte har någonting emot själva Slottsskogen! Det är en mycket trevlig park och ett fint grönområde, inte minst för alla de vilda djur som bor där.

Vi har inte heller något emot djurskötare och andra som jobbar i parken, och som förhoppningsvis gör sitt bästa för att djuren ska få det bra efter omständigheterna. Kampanjen riktar sig till allmänhet och makthavare - de som kan påverka parkens framtid!

Vad djuren utsätts för - Ögonvittnen berättar

17 maj

9 september 2007:

Våren 2006: En person ser en älgko föda sin kalv utan någon tillsyn från djurskötare, trots att hon har problem med födseln.

Tidigt 2000-tal: En sälunge klubbas ihjäl under natten. LÄS MER

Tidigt 2000-tal: Två personer tas på bar gärning efter att ha klättrat in till sälarna. KÄLLA: Djurvårdarchefen

1984: En man tänder eld på en av slottsskogens åsnor, efter att åsnan bitit honom i tummen. KÄLLA: Parkchefen

Okänd tidpunkt: Någon kidnappar en pingvin och tar den med sig hem. Att detta verkligen har inträffat förnekas inte av parkansvariga.

Okänd tidpunkt: En säl dör på grund av att den svalt mynt som kastats ner i dammen. Magen är full av mynten, som förmodligen uppfattats som fiskar.

Dela med dig av vad du vet!

Det cirkulerar oräkneliga historier om Slottsskogen. Så gott som varenda göteborgare har hört en eller flera skräckhistorier om vad djuren utsatts för av besökare. Vad har du själv sett? Har du bilder eller andra bevis, eller länkar till tidningartiklar - skicka dem till oss! info @ gbgda.org